Bild-limbot

Hej Svej!

Jag råkade glömma bort att jag hade en blogg. Hade kommit fram till att bloggosfären kanske inte riktigt är mitt forum, men så gick jag en sommarkurs i arts and entrepreneurship och har nu lärt mig att det är viktigt att vara synlig överallt och hela tiden för att kunna sälja min röv till vem som nu vill enligt deras önskemål på rövens storlek, trevlighet och energinivå. Så att, jag kanske ska anpassa mig och pressa in allt som går hit bara?

Kan ju bjuda på bilder som svävat i limbot, alltså icke instagrammade eller facebookade bilder. Om de inte finns där, finns de ens på riktigt? 
















Här är en bild på murket trä som jag fann ytterst intressant någon gång i juni.





Träffade på en högspänningsledning under en skogspromenad kring midsommar. Tog en bild för att den var så ful. Och för att den så brutalt påminde mig om mitt elberoende.















Sommarkvällsljuset. Vi har alla sett det förr och några får nog av det, men inte jag. (Nå kanske nån gång, när jag är på riktigt dåligt humör och inte ens vill bli glad.)






En av sommarens läsupplevelser. Nu befinner jag mig i en feministisk kris och vet inte om jag egentligen är radikalfeminist eller borde identifiera mig som det, eller om det är helt okej att bara vara jag, helt ism-fri.





Jag har eldat väldigt mycket bastu denna sommar och även sett ut efter det. Tyckte detta kolstreck påminde lite om Saurons pupill och blev för ett ögonblick lite paranoid. Är det här var ondskan kryper in? I min underarm?





I juli besökte jag en pub. He va no jätteskönt.




I augusti ställde jag ut ett konstverk på Humlefestivalen (tyvärr inte den vackra kreationen på bilden.) Hela familjen spenderade en helg i en stormig men alldeles underbar atmosfär. Deltog i skrotkonst-workshop bland annat. Min son gjorde en robot. Det slog mig just att det ju måste vara Oppfinnar Jockes medhjälpare!


















Här är en bild på en sveittoan kaar (size XS) som just vaknat efter meddasviilo. 


Nu ska jag äta franskisar och knackkorv och absolut ingen sallad. Nya rön säger att det är superhälsosamt!!


Päppel pirum!

TACKSAMHET ÄR PÅ MODET IGEN!

Sitter i en tom ateljé och summerar det gångna studieåret. Det har varit två otroligt bra terminer, om jag måste summera med ett ord är det TACKSAM!

Tacksam för att jag mått så bra, för att jag orkat fast jag ständigt är rädd för att krascha. Tacksam för att jag haft så mycket inspiration och ideér, för att jag vågat säga ja lite mera. Tacksam för själarna i ateljén och hur vi försiktigt vågat nosa på varandra lite mera. 

Jestas. Tänk att man kan må så här bra. Jag som mest brukar gnälla och deprimera mig här. Inte ens några katastroftankar i sikte heller. Nu måste det ju nog vara något riktigt galet på gång. Hej hej, kom på baa!


Lite pics:














Från vårens workshop, tema miljö och habitat.
















Bebisporträtten är uppe i 19 stycken nu. Känns långt kvar till 365 stycken..





Min interaktiva taktila skulptur på grupputställningen ÅTERförsVUNNEN vid Energiverket.







Årets höjdpunkt: Workshop med performancekonstnären Stefan Us. Jag vill gå det långsammaste jag kan för resten av mitt liv Amen.





Omöjligt att inte rita vaginor efter #metoo.






Det absolut bästa jag gjort i år. Här vill jag för evigt vara, ur proportion på billigt papper. 


En trevlig biprodukt från det gångna året är att jag dessutom blivit en mästare på fickparkering. Som äkta Jeppisbo ska jag prompt parkera så nära centrum som möjligt.



Är du en av mina 3-5 läsare och är ledsen för att jag uppdaterar typ aldrig kan du följa mig på instagram istället:
emmaahlgrenart.



Hejtå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bokdebut! Hundbajs! Osammanhängande meningar!

Nu är min bok ute. 
Det är märkligt hur omöjligt det är att skriva något vettigt om det. Jag har försökt i många dagar. 
Min hjärna innehåller inte många sammanhängande meningar just nu. 

Kanske är det svårt att säga något när man befinner sig mitt i en process. Analysförmågan är kraftigt nedsatt. 

Helt lätt för psyket är det ju inte. Jag känner mig nervig och lätt frånvarande mest hela tiden. Försöker påminna mig om att det inte är min själ som recenseras. Det är bara en bok. Pappersark med bokstavskombinationer. 

(Som formar ord som formar meningar som formulerades i min själs innersta kammare) Schh!

Annars då? 

-Har traditionsenligt plockat en prismapåse full med hundbajs från gräsmattan även denna vår. 

-Tvättat barnens vinterkläder.

-Fällt en tår eller två över Avicii. Stackars människa. Fantiserar om att hans död egentligen var iscensatt. Han har rymt från den stressiga musikindustrin, opererat om sitt fejs till oigenkännbarhet och kommer att spendera resten av sitt liv som kamelskötare. Hoppas.


Nu ska jag gå och luncha,

ti-ti-tu.

Lösa tankar i en varm hjärnbark

-Solen sliskar mig i ansiktet så mycket den bara orkar. Ljuset gör mig trött och lite vemodig. Mina känselspröt vrider upp kontrasten så jag får adrenalinpåslag och pulsökning vid ovidkommande plötsliga ljud och snabba rörelser. Jag känner mig som Pinkie pie i My little pony: Helt nervöverväldigad.

-Min poesibok gick i tryck idag. Kanske också en eventuell bidragande faktor till mitt lätt neurotiska beteende.
Om du vill kan du bekanta dig här.

-På tal om böcker: hittade dessa guldkorn på loppis för en tid sedan: 

Kan ensamhet vara erotisk? En depression vara sund?
Om titeln på ens bok är "Satsa på ett leende" kunde man som författare kanske bjuda till lite. Kanske.


-Nu ska jag köra fram och tillbaka genom staden för att hämta upp mina avkommor på respektive eftisar och dagis.
Sedan ska jag lägga mig på köksmattan och titta i taket en stund. Brukar bota överhettad hjärna ganska effektivt.


Treflig helg!

Leverans från ett ännu icke kollapsat livsområde

Tiden går fort när man har roligt och så vidare.
Solljuset återvänder sakta i år igen. 
I skolan ritar jag snoppar och bebisar och bygger skulpturer i trä. Jag känner mig rätt ofta tillfreds. Så ofta att katastroftänkaren inuti mig börjar undra om något är fel. Allt är väl. (väl?)

Jag håller på att lära mig att det är omöjligt att leverera på alla livsområden samtidigt. Har man en man, tre barn, en hund, studier och ett stort hus måste man låta något av dessa kollapsa. Relationer är viktiga. Även mina studier. Alltså växer det rätt ofta något grönt och illaluktande i handfatet och dammråttorna förökar sig i sann Lars Levi-anda. Ingen kommer på min dödsbädd att tacka mig för att jag ständigt upprätthöll ett skinande rent hem. Eventuellt svärmor då, men man kan inte pleasa alla.























Såhär ser det ut i min ateljé för tillfället. Eller rättare sagt såg ut för ca fyra veckor sedan när jag tog bilden och hade tänkt blogga första gången. Sedan drabbade vinterkräkfeberhostöroninflammationen familjen och jag fick fullt upp med att snytatorkatröstamedicinera och glömde således bort att blogga. Jag var den familjemedlem som kom lindrigast undan. Det känns lite som en lottovinst för mitt immunförsvars-ego.

På lördag ska jag och min andra hälft på fest. Utan barn. Det har nog aldrig hänt. Eller så är det väldigt väldigt väldigt länge sen. Det kan bli kul. Om inte är det också helt okej. Kul känns så överskattat nowadays. Lite trevligt räcker riktigt bra.

Nu har jag inget mer att berätta. Eller jo! Måste ju meddela att min bok är i layoutningsprocessen och jag debuterar med poesi i maj. Mer kan jag inte säga för jag blir så darrig i hjärnan och händerna och magen och hjärtat och bäckenbotten. 

Vi ses när vi ses! *












(*Det finns en jettebra barnbok som heter så, läs den vetja.)