Det var en gång en fredag

Sitter vid köksbordet med en skål ostbågar. Två barn står i givakt och tjuvkikar på vad jag skriver. Det är mina barn. Sonen anser att mitt typsnitt är tråkigt och vill att jag ska byta. Det tänker jag inte göra. Han fortsätter att tjata, jag håller på att bli irriterad. 
Dottern vill att jag ska skriva något om henne, men hon vet inte vad och släpper en liten prutt i smyg. Den luktar lite.

Sonen tjatar och tafsar på datorns tangenter. NEJ säger jag. 
Jag trivs med helvetica. Jag.tänker.inte.byta.


Åhå. Nu bytte datorn typsnitt av sig själv. Kanske kan sonen kommunicera med elektronik med hjälp av hjärnvågor eller något? JAJA, vi byter väl då!!!!!!


Far är rar sitter i vardagsrummet och kollar på den första fredagsfinalen i Idol. Han föredrar popcorn.

När sonen inte tjatar om typsnitt är det textens storlek han är missnöjd med. Är det här bättre? Jo, nu är han äntligen nöjd...


(veckans skolprojekt)

Sonen säger att denna bild inte alls passar in i sammanhanget och tycker att vi ska välja en annan, men det tänker jag f-n i mig inte göra, han får starta en egen blogg!



cdgfcnjy mdkuyhm ihgff fgg
g g hh h h 


h: trött mor och sällskapssjuka barn

å
hjhufkofyioxyuidyu6y9i69iy96y9yih9yiotyiokryokhlfgkohkiej