Det var en gång en fredag

Sitter vid köksbordet med en skål ostbågar. Två barn står i givakt och tjuvkikar på vad jag skriver. Det är mina barn. Sonen anser att mitt typsnitt är tråkigt och vill att jag ska byta. Det tänker jag inte göra. Han fortsätter att tjata, jag håller på att bli irriterad. 
Dottern vill att jag ska skriva något om henne, men hon vet inte vad och släpper en liten prutt i smyg. Den luktar lite.

Sonen tjatar och tafsar på datorns tangenter. NEJ säger jag. 
Jag trivs med helvetica. Jag.tänker.inte.byta.


Åhå. Nu bytte datorn typsnitt av sig själv. Kanske kan sonen kommunicera med elektronik med hjälp av hjärnvågor eller något? JAJA, vi byter väl då!!!!!!


Far är rar sitter i vardagsrummet och kollar på den första fredagsfinalen i Idol. Han föredrar popcorn.

När sonen inte tjatar om typsnitt är det textens storlek han är missnöjd med. Är det här bättre? Jo, nu är han äntligen nöjd...


(veckans skolprojekt)

Sonen säger att denna bild inte alls passar in i sammanhanget och tycker att vi ska välja en annan, men det tänker jag f-n i mig inte göra, han får starta en egen blogg!



cdgfcnjy mdkuyhm ihgff fgg
g g hh h h 


h: trött mor och sällskapssjuka barn

å
hjhufkofyioxyuidyu6y9i69iy96y9yih9yiotyiokryokhlfgkohkiej

Kvalitetsmänniskan

Jag undkom icke sjukdom trots ihärdig ingefärakonsumtion. När jag skulle på mitt första riktiga yoga-pass slog den jäveln till med full kraft och jag har hostat och snörvlat sedan dess (alltså en vecka för att vara exakt). 

För att muntra upp mig själv har jag tittat mycket på stand-up med feministiska undertoner. Så förutom att jag känner mig snorig och eländig vill jag nu likt alla andra nyfrälsta feminister också skilja mig och eventuellt inleda ett lesbiskt förhållande.

Sedan sansade jag mig och landade på: Tänker.inte.tvätta.en.enda.kalsong.till.i.mitt.liv.









"Åh, lifvet, vart bär du av med mig?"




Nu ska jag återgå till att fördjupa mig i en otroligt viktig konstnärlig och samhällskritisk process i min lilla ateljé. 
Mitt bidrag till samhället och världen är enormt. 
Jag är en människa av ytterst hög kvalitet.


Hejåhå

Snorigt Måndagsbarn

Inleder min andra vecka som studerande med att vara hemma med sjukt barn. Har ägnat förmiddagen åt att sammanfatta mitt konstnärliga arbete och min framtid på en A4:a, samt ringa Arbis 17 gånger (tutar bara upptaget) och brottas med alla småbarnsdagis-föräldrars mardröm: Päikky.
Däremellan har jag druckit en kopp ingefära-vitlöks té (TÄNKER INTE BLI SJUK!!) och kastat ett getöga på det sjuka barnet som sitter och utvecklar gamnacke med hjälp av sin surfplatta. 




Imorgon hoppas jag på att få återvända hit:





Har inte ännu hunnit boa in mig riktigt ordentligt, men min nya ateljéplats är betydligt större än den lilla kvadratmetern jag hade första året.
De flesta har stuckit till Tyskland på studieresa så det lär vara ganska ensamt i skolan hela veckan, men ändå, shit vad jag njuter av att vara tillbaka. Färdiglagad lunch varje dag + att jag för några timmar slipper ha hjärtat i halsgropen när en ettåring utför akrobatiska konster på en stereohögtalare = lottovinst för min mentala hälsa.


Nu ska jag dock gå och hämta den lille DJ:n på dagis,

tjohej!