fredag 25 augusti 2017

Sommar summarum och psykosomatiska symptom

Sommaren är slut, barnen är tillbaka i skolan, nu är det höst osv.

Lö bebb spenderar sin tredje förmiddag utan mammsi på dagis. När han kommer hem ska vi böla ikapp; han p.g.a överstimulering och jag p.g.a blödande modershjärta (som jag hittills trodde att jag inte hade, men tji-pa-tji fick jag).
















Näe, inga barn behöver dagis före två års ålder. Eller tre. Men vad göra? Det hjälps inte. Jag måste ut ur detta hus och ingå i ett socialt sammanhang igen innan jag kvävs. 

 Min angstighet och nervositet har bosatt sig i min nacke som vanligt. Har svårt att svälja och är styv som en stelopererad..                             --> injicera lämplig metafor här <--

Nästa vecka återgår jag till mina konststudier. Har sett fram emot det så länge nu att det känns som att luften liksom snart går ur mig. Poff. 
Ska bara smälla lite raketer först (villaavslutning/veneziansk på lördag, tjoho) och fira det lilla åbäkets första födelsedag. Bla bla, tiden går så fort, men det är helt S-J-U-K-T att det gått ett helt år sedan jag vaknade 03:05 av att jag behövde bajsa och två timmar senare hade en varm, fuktig bebisklimp på bröstet. 

Nu ska jag yoga skiten ur ångest-klumpen i nacken och kanske kocka lite lunch.