Spy-spännande

Befinner mig på stadens bibliotek. Jag har suttit här i dryga fyra timmar och bearbetat mitt diktmanus. Ett manus som blivit antaget till ett förlag. Ett manus som kommer att bli publicerat i bokform våren eller hösten 2018. En text, författat av lilla människan mig. Ibland bubblar spänningen så vilt i magen att jag bara vill spy. 

Så stort och häftigt och läskigt i mitt lilla liv, men samtidigt så väldigt skönt futtigt. Känslan av att ingenting, men ändå allt kommer att fortsätta vara sig likt. Jag kommer fortfarande att se likadan ut. Mitt humör kommer antagligen fortsätta att variera från en dag till en annan. Min avföring kommer fortsättningsvis att vara brun. Mellanbarnet kommer inte plötsligt börja tycka att jag är cool.

Men för den lilla biten längst in i min själ, den där biten som kanske bara är min alldeles egna och ingen annans, betyder det så fruktansvärt mycket. 




HURRA!

(I alla fall ett litet ödmjukt, för att inte låta katastroftankarna fräta sig in och förstöra mitt lyckorus)