onsdag 26 april 2017

Stora saker i ett litet liv


Mitt humör har hållit sig på en stabil åtta de senaste två veckorna. (För bok över min dagliga sinnesstämning för att bättre kunna följa med vartåt det lutar). Hurra!

Mellanbarnet har väntat, önskat, bett till gud och väntat lite till på att tappa sin första tand. Äntligen har det hänt! Dessutom tappade hon en till, två dagar senare. Finns det något vackrare än en sexåring som ler mot en med lyckliga ögon, medan blodet rinner längs mungiporna? Nä.

Stora barnets röda kinder och glada blick när han har gått ensam hem från skolan för första gången, ska jag spara för evigt i min hjärnas hårddisk. På vägen hem hade han sjungit KAJs, Pöbeln vid Jutas och Babblarna, första låten, i huvudet.

Det späda barnet har blivit bästis med en loppisfyndad Frida som hänger på väggen i vardagsrummet. Hans framtid som stor konstnär, gallerist och kulturkritiker flimrar tårögt förbi min näthinna. Men om han bestämmer sig för att bli rörmokare är det också helt okej. Eller bonde! Jag gillar ju djur..





På tal om något helt annat: Håller på och skriver nya dikter och drömmer om att bli publicerad på något bokförlag. Men hur lång ska en poesibok vara? Hur många dikter eller sidor? Kvantitet eller kvalitet? Svara gärna om du vet!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar