tisdag 23 maj 2017

Du är vad du läser

Eller?





(Glöm mig
Det öde landet
Ibland är man lessen, ibland är man glad
Du är som du är 
Intet liv 
I tunga vintrars mage)

Den senaste skörden böcker från biblioteket kanske antyder något om det inre livet. Eller inte. 





Även den här slank ner i väskan. T.S Eliots kattdikter översatta av Britt G. Hallqvist. Älskar Axel Schefflers illustrationer. I efterorden läser jag att Andrew Lloyd Webber tonsatte dikterna som sedan kom att bli succémusikalen Cats.

"Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länsstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar-begrundar sitt namn, 
sitt nattliga, kattliga
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn."

Aaah, som godis i öronen!

Antyder kanske också något om det inre livet. Eller inte. Kanske lite.



Är du vad du läser?






Nu vill jag ha en katt.


Mjau




tisdag 16 maj 2017

Gå genom väggar


Läste ut den här boken idag:





Är helt blown away ännu och hoppas att känslan jag fick efter läsupplevelsen skulle hålla i sig ett bra tag. Tror att mitt liv skulle bli lite mera uthärdligt då.

I performancekonstens mormors memoarer beskrivs mindfulness på ett sätt som äntligen känns begripligt för mig. Har aldrig liksom haft tålamodet, orken, viljan att ta det till mig. Har upplevt avslappningsövningar som frustrerande och flummiga, men in the name of art blir det plötsligt väldigt tydligt.
Speciellt delen där Abramović beskriver övningarna hon och hennes elever brukar göra inför en workshop tilltalar mig djupt, t.ex:


"Slowmotion-övning: Gör allting väldigt långsamt under en hel dag; gå, dricka vatten, duscha. Att kissa i slowmotion är väldigt svårt, men försök."

"Gå baklänges: Gå baklänges i fyra timmar medan du håller i en spegel. Betrakta verkligheten som en reflektion."

"Titta på färg: Sitt i en stol och titta på ett pappersark i en av grundfärgerna under en timme. Upprepa med de två andra färgerna."

"Beklaga dig inför ett träd: Krama ett träd och beklaga dig inför det under minst en kvart."

"Öppna dörren: Öppna en dörr väldigt långsamt utan att gå in eller ut under tre timmar. Efter tre timmar är dörren inte längre en dörr."



Nu är ju inget av detta direkt en möjlighet med en åttamånaders spädis (ursäkter ursäkter..) men alltså shit vad jag skulle kunna sälja allt jag äger och har för att få gå en kurs med Marina! (möjligen ett framtida samarbete med arbis kanske? LOL)


Skulle gärna raljera här en lång stund ännu men min kvällsmedicin kickar in nu känner jag och hjärnan håller på att försättas i strömsparläge. Ska ännu hinna ut med hunden, borsta tänderna och kissa det långsammaste jag kan. Wish me luck, nattinattnatt.




p.s: Har dessutom drömt om henne två nätter i rad. I förrgår höll hon ett performance med stickade dockor på barnens gamla dagis, hon ville ha tips på bra musik och jag försökte bokstavera Susanne Sundfør åt henne. Hon skrev jääättelångsamt och smyckade varje bokstav med små krumelurer. upprepade gånger försökte jag ta pennan av henne för att skriva själv, men hon drog sig hela tiden undan eller bytte plats och ställning på pappret medan hon oavbrutet pratade eller ställde komplicerade frågor för att avleda min uppmärksamhet från pappret. 
Djupt. p.s slut.






onsdag 3 maj 2017

Flugfötter och piruetter

Hinner inte med som aldrig förr. Läser, skriver, lyssnar på musik, vaktar bebis. Äter. sover. 

Leker agent med barnen. Samlar in bevismaterial och förhör vittnen. Igår såg vi Pocahontas. Lipade som vanligt redan vid trum-introt. 

Längtar till barfötter och solsveda. Barnen är rädda för de tre flugorna som flyttat in på vår inglasade terass. Ovana vid kalla flugfötter på huden efter en lång påpälsad vinter. 


Lö bebb fortsätter ta sig fram. Drar sig uppåt med hjälp av soffan, står och kittlar hunden under baktassen på vingliga ben. Trillar i piruettrörelse och landar mjukt och förvånat. ibland hårt och brölande. Det är otroligt hur många stötar ett litet huvud tål utan att gå sönder.


Humörstatus:



Ibland skit, ofta ganska bra.

Bestämde att mina dikter är klara nu. Återstår bara att vela fram och tillbaka, angsta och skicka in. Kanske våndas lite till. Sedan tar jag sommarlov. 

Nu: kaffe och avlägsnande av legoritning ur liten mun.


onsdag 26 april 2017

Stora saker i ett litet liv


Mitt humör har hållit sig på en stabil åtta de senaste två veckorna. (För bok över min dagliga sinnesstämning för att bättre kunna följa med vartåt det lutar). Hurra!

Mellanbarnet har väntat, önskat, bett till gud och väntat lite till på att tappa sin första tand. Äntligen har det hänt! Dessutom tappade hon en till, två dagar senare. Finns det något vackrare än en sexåring som ler mot en med lyckliga ögon, medan blodet rinner längs mungiporna? Nä.

Stora barnets röda kinder och glada blick när han har gått ensam hem från skolan för första gången, ska jag spara för evigt i min hjärnas hårddisk. På vägen hem hade han sjungit KAJs, Pöbeln vid Jutas och Babblarna, första låten, i huvudet.

Det späda barnet har blivit bästis med en loppisfyndad Frida som hänger på väggen i vardagsrummet. Hans framtid som stor konstnär, gallerist och kulturkritiker flimrar tårögt förbi min näthinna. Men om han bestämmer sig för att bli rörmokare är det också helt okej. Eller bonde! Jag gillar ju djur..





På tal om något helt annat: Håller på och skriver nya dikter och drömmer om att bli publicerad på något bokförlag. Men hur lång ska en poesibok vara? Hur många dikter eller sidor? Kvantitet eller kvalitet? Svara gärna om du vet!


torsdag 20 april 2017

Hometown goes wherever you go

Ni vet den där känslan som ibland uppstår då man träffar på en gammal bekant man inte sett på länge. En bortflyttad släkting, en gammal studiekamrat, en pensionerad frisör som klippte dig i början på 90-talet, kanske någon du sommarjobbade med för tio år sedan. 

Personen delar med sig av ett minne den har av dig, någon händelse ni upplevde tillsammans eller något du sagt eller gjort. Det behöver nödvändigtvis inte vara något pinsamt, men du får ändå en obehaglig känsla. Speciellt om du för tillfället känner dig lite vilse i livet. Som om personen har tillgång till en del av dig som du saknat och länge sökt efter. Sanningen om vem du egentligen är. 

Eller så är det en del av dig du inte längre vill ha, som du kastat bort för flera år sedan. Insikten att den delen sitter kvar hos någon annan och fortfarande representerar bilden av vem du är, kan kännas både vemodigt och irriterande. Vemodigt, om det är en person du har sett upp till, vars åsikter du fortfarande sätter stort värde på. Irriterande, om det är en person du inte direkt saknar i ditt liv.


Denna låt förmedlar känslan exakt:

Haley Bonar, Hometown <-----Lyydis!


Om ni diggar kan ni lyssna på denna också.


måndag 17 april 2017

Jagad av Jante

Bestämde mig lite i sista minuten för att vara med i Solveig von Schoultz-tävlingen. Lekte först bara lite med tanken. Sket i det när humöret började dippa igen och lö bebb började äta sladdar och tejp. Tänkte att jag varken har kapacitet, ork eller tid att hitta på något att skriva om. Men så föll världens idé till en novell ner från skyn och planterades in i min hjärna och jag var bara tvungen att skicka in ett bidrag i alla fall. 

Nu pendlar jag mellan att tycka att mitt manus är ett litterärt mästerverk som förtjänar nobelpriset i litteratur, till att vältra mig i självförakt för att jag plitat ner en sådan smörja. När jag sitter på toaletten ger jag imaginära tidningsintervjuer (ofta på någon sorts knagglig norska) och har lovat barnen att vi ska åka till Skottland och hälsa på Lock Ness odjuret för prispengarna. Sedan skrattar jag åt mina megalomaniska påhitt en stund, innan jag börjar om processen från början. Håhåjajaa.

Faktum är att jag en gång tidigare varit med i en dylik tävling och då gick det väldigt bra. Långt över förväntan. Fast då gällde det dikter. Noveller har jag inte skrivit sedan högstadiet. 
Diplomet förvarar jag längst ner i en låda. under tre kilo osorterade bilder på barnen från när de var små. Att jag nu skriver om detta, är kanske något sorts försök att gräva fram det. Sluta skämmas.

För det där du-ska-inte-tro-att-du-är-nåt-tänket präglar mig starkt. Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka. fantisera. drömma. skapa något. 





Vad drömmer du om?



onsdag 12 april 2017

Uppstånden med lista

På grund fortgående inre strider och ett annat skrivprojekt har det ekat lite tomt här en tid. Som lite förstahjälpen har jag knåpat ihop en lista. Varsågoda, stöld godkännes.

När gick du senast på begravning?

-För drygt två år sedan. En alltför liten människa i den minsta kistan jag någonsin sett. Fruktansvärt.

När gick du senast på bröllop?

-Också för cirka två år sedan. När den kanske mest livsglada av mina vänner gifte sig.

Vad skulle du må bra av att tänka mindre på idag?

-Att jag inte räcker till, att jag inte hinner med det jag vill, att jag kanske håller på att bli galen.

Vad skulle du må bra av att tänka mera på?

-Att vila, att sköta min personliga hygien lite bättre, att vara snäll med mig själv och familjen.

Sångtext eller citat som betyder något just nu:

-"Oh, stop thinking of tomorrow, don't stop thinking of today
You're not getting any younger, you've got nothing to explain" (Carlyle Lake, Sufjan Stevens)

Tre saker du ogillar med dig själv:

-Osäkerheten, bitterheten, pösmagen (autokorrigerades till lösmagen, vilket beskriver konsistensen mitt i prick.)

Fem saker du gillar med dig själv:

-Sarkasmen, fantasin, munnen (bara den hålls stängd), känsligheten, det högra bröstet.

Favoritbok just nu (eller för alltid, om du har en sådan)

-Glupahungern av Andrea Lundgren. Påminner mycket om Kaj Korkea-Ahos Gräset är mörkare på andra sidan. Läs!

Småstad eller storstad?

-Jag vill ha en herrgård ute på landet med året runt personal, stall osv. En skrivarlya för morsvila mitt i stan. Sommaren spenderas på villan utan rinnande vatten. 

Om du fick vara ett djur för en dag, vilket skulle du välja och varför?

-Svart panter. För att de är lite defekta men samtidigt vackra och lömska.

Vad var din högsta önskan som barn?

-Att kunna flyga

Vad är din högsta önskan idag?

-Att överleva

Vad är det dummaste rådet du fått? Följde du det?

-I min systers gamla Fridatidningar som jag fick ärva när jag var typ elva år, stod det att en kvinna behöver klippa topparna var sjätte vecka för underlätta för mannen när han sensuellt drar handen genom ditt hår innan han kysser dig. Pinsamt om han då skulle fastna i en härva av kluvna hårtoppar! Följde det inte, men ni ser ju hur djupt det påverkar mig än idag. Ständig angst.

Vad är det finaste någon sagt till dig?

-Att jag inte är så arg som jag först verkar vara.

Vad ska du äta till lunch idag?

-Quinoa och curryblomkål

Vad vill du egentligen äta till lunch idag?

-En liter vaniljglass.