onsdag 26 april 2017

Stora saker i ett litet liv


Mitt humör har hållit sig på en stabil åtta de senaste två veckorna. (För bok över min dagliga sinnesstämning för att bättre kunna följa med vartåt det lutar). Hurra!

Mellanbarnet har väntat, önskat, bett till gud och väntat lite till på att tappa sin första tand. Äntligen har det hänt! Dessutom tappade hon en till, två dagar senare. Finns det något vackrare än en sexåring som ler mot en med lyckliga ögon, medan blodet rinner längs mungiporna? Nä.

Stora barnets röda kinder och glada blick när han har gått ensam hem från skolan för första gången, ska jag spara för evigt i min hjärnas hårddisk. På vägen hem hade han sjungit KAJs, Pöbeln vid Jutas och Babblarna, första låten, i huvudet.

Det späda barnet har blivit bästis med en loppisfyndad Frida som hänger på väggen i vardagsrummet. Hans framtid som stor konstnär, gallerist och kulturkritiker flimrar tårögt förbi min näthinna. Men om han bestämmer sig för att bli rörmokare är det också helt okej. Eller bonde! Jag gillar ju djur..





På tal om något helt annat: Håller på och skriver nya dikter och drömmer om att bli publicerad på något bokförlag. Men hur lång ska en poesibok vara? Hur många dikter eller sidor? Kvantitet eller kvalitet? Svara gärna om du vet!


torsdag 20 april 2017

Hometown goes wherever you go

Ni vet den där känslan som ibland uppstår då man träffar på en gammal bekant man inte sett på länge. En bortflyttad släkting, en gammal studiekamrat, en pensionerad frisör som klippte dig i början på 90-talet, kanske någon du sommarjobbade med för tio år sedan. 

Personen delar med sig av ett minne den har av dig, någon händelse ni upplevde tillsammans eller något du sagt eller gjort. Det behöver nödvändigtvis inte vara något pinsamt, men du får ändå en obehaglig känsla. Speciellt om du för tillfället känner dig lite vilse i livet. Som om personen har tillgång till en del av dig som du saknat och länge sökt efter. Sanningen om vem du egentligen är. 

Eller så är det en del av dig du inte längre vill ha, som du kastat bort för flera år sedan. Insikten att den delen sitter kvar hos någon annan och fortfarande representerar bilden av vem du är, kan kännas både vemodigt och irriterande. Vemodigt, om det är en person du har sett upp till, vars åsikter du fortfarande sätter stort värde på. Irriterande, om det är en person du inte direkt saknar i ditt liv.


Denna låt förmedlar känslan exakt:

Haley Bonar, Hometown <-----Lyydis!


Om ni diggar kan ni lyssna på denna också.


måndag 17 april 2017

Jagad av Jante

Bestämde mig lite i sista minuten för att vara med i Solveig von Schoultz-tävlingen. Lekte först bara lite med tanken. Sket i det när humöret började dippa igen och lö bebb började äta sladdar och tejp. Tänkte att jag varken har kapacitet, ork eller tid att hitta på något att skriva om. Men så föll världens idé till en novell ner från skyn och planterades in i min hjärna och jag var bara tvungen att skicka in ett bidrag i alla fall. 

Nu pendlar jag mellan att tycka att mitt manus är ett litterärt mästerverk som förtjänar nobelpriset i litteratur, till att vältra mig i självförakt för att jag plitat ner en sådan smörja. När jag sitter på toaletten ger jag imaginära tidningsintervjuer (ofta på någon sorts knagglig norska) och har lovat barnen att vi ska åka till Skottland och hälsa på Lock Ness odjuret för prispengarna. Sedan skrattar jag åt mina megalomaniska påhitt en stund, innan jag börjar om processen från början. Håhåjajaa.

Faktum är att jag en gång tidigare varit med i en dylik tävling och då gick det väldigt bra. Långt över förväntan. Fast då gällde det dikter. Noveller har jag inte skrivit sedan högstadiet. 
Diplomet förvarar jag längst ner i en låda. under tre kilo osorterade bilder på barnen från när de var små. Att jag nu skriver om detta, är kanske något sorts försök att gräva fram det. Sluta skämmas.

För det där du-ska-inte-tro-att-du-är-nåt-tänket präglar mig starkt. Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka. fantisera. drömma. skapa något. 





Vad drömmer du om?



onsdag 12 april 2017

Uppstånden med lista

På grund fortgående inre strider och ett annat skrivprojekt har det ekat lite tomt här en tid. Som lite förstahjälpen har jag knåpat ihop en lista. Varsågoda, stöld godkännes.

När gick du senast på begravning?

-För drygt två år sedan. En alltför liten människa i den minsta kistan jag någonsin sett. Fruktansvärt.

När gick du senast på bröllop?

-Också för cirka två år sedan. När den kanske mest livsglada av mina vänner gifte sig.

Vad skulle du må bra av att tänka mindre på idag?

-Att jag inte räcker till, att jag inte hinner med det jag vill, att jag kanske håller på att bli galen.

Vad skulle du må bra av att tänka mera på?

-Att vila, att sköta min personliga hygien lite bättre, att vara snäll med mig själv och familjen.

Sångtext eller citat som betyder något just nu:

-"Oh, stop thinking of tomorrow, don't stop thinking of today
You're not getting any younger, you've got nothing to explain" (Carlyle Lake, Sufjan Stevens)

Tre saker du ogillar med dig själv:

-Osäkerheten, bitterheten, pösmagen (autokorrigerades till lösmagen, vilket beskriver konsistensen mitt i prick.)

Fem saker du gillar med dig själv:

-Sarkasmen, fantasin, munnen (bara den hålls stängd), känsligheten, det högra bröstet.

Favoritbok just nu (eller för alltid, om du har en sådan)

-Glupahungern av Andrea Lundgren. Påminner mycket om Kaj Korkea-Ahos Gräset är mörkare på andra sidan. Läs!

Småstad eller storstad?

-Jag vill ha en herrgård ute på landet med året runt personal, stall osv. En skrivarlya för morsvila mitt i stan. Sommaren spenderas på villan utan rinnande vatten. 

Om du fick vara ett djur för en dag, vilket skulle du välja och varför?

-Svart panter. För att de är lite defekta men samtidigt vackra och lömska.

Vad var din högsta önskan som barn?

-Att kunna flyga

Vad är din högsta önskan idag?

-Att överleva

Vad är det dummaste rådet du fått? Följde du det?

-I min systers gamla Fridatidningar som jag fick ärva när jag var typ elva år, stod det att en kvinna behöver klippa topparna var sjätte vecka för underlätta för mannen när han sensuellt drar handen genom ditt hår innan han kysser dig. Pinsamt om han då skulle fastna i en härva av kluvna hårtoppar! Följde det inte, men ni ser ju hur djupt det påverkar mig än idag. Ständig angst.

Vad är det finaste någon sagt till dig?

-Att jag inte är så arg som jag först verkar vara.

Vad ska du äta till lunch idag?

-Quinoa och curryblomkål

Vad vill du egentligen äta till lunch idag?

-En liter vaniljglass.












torsdag 30 mars 2017

Ett försök att mota bitterfittan i grind

När man har en bebis som inte sover särskilt bra är det lätt att man blir bitter. Sömnbrist gör en lätt uppgiven och väcker mörka tankar. Tankar som att jag nog inte borde ha satt tre barn till världen när jag helst av allt vill stänga in mig i en skrubb med öronproppar och bara få vara ifred. Tankar om att den här morsan är trasig. urusel. en besvikelse. Stackars kids som hade oturen att fastna i den här icke-moderliga livmodern. 

När valen man gjort i livet väl är verkställda, märker man att de kanske inte upplevs som man först tänkte. Att det var lite tyngre, lite slitsammare än man föreställt sig. 

Jag kunde ju packa en väska, hoppa i bilen och bara dra. Säga tack men nej tack, det här blev nog för mycket ansvar för mig. Jag vill inte vara förälder mera. det skaver och svider, hejdå.

Jag gissar att jag inte skulle ta mig längre än till typ Socklot innan jag vände om igen.

Så jag påminner mig om att det är sömnlösheten och ångesten som hittar på och pratar skit i mitt öra.

Fast jag tre kvällar i rad lovat stora barnen att läsa ett kapitel Harry Potter men inte ännu heller orkar, betyder det inte att jag aldrig kommer att göra det igen. Fast livet mest är berg av smutstvätt och intorkad havregrynsgröt, är det ändå mitt. Mitt liv som jag annars väljer med glädje, men som jag bara är lite för sliten för att uppskatta fullt ut just nu.






Nu ska jag gå och stavmixa skiten ur en potatis.

tralalaa!




måndag 27 mars 2017

Självmordsbenäget spädbarn


Den lugna, jollrande, icke-mobila bebistiden är härmed över. Lö bebb har börjat åla sig fram i racerfart och har en förkärlek till eluttag, tejpbitar och plastpåsar. Man kan säga att jag har en del svårigheter att anpassa mig till den nya rytmen, det vill säga jag sitter på helspänn på golvet och har svårt att koncentrera mig på annat än att hålla den lille parveln vid liv. Drömmer mardrömmar om skarvsladdar, bebisar och badbunkar. Kallsvettas och får rusande puls vid ljudet av minsta hostattack. Fast jag gått igenom denna fas två gånger tidigare känner jag mig ändå totalt oförberedd. Ansvaret känns stundvis övermäktigt. Funderar ibland hur man ens får göra hela den här bebisgrejen utan att ha genomgått något sorts lämplighetstest eller utbildning. Sinnesjukt, egentligen.

För att ytterligare komplicera det hela har vi slutat sova. Vaknar cirka en gång i timmen av att jag försöker pilla in en tutt i ett öga. Efter lite fumlande prickar jag rätt, somnar om och upprepar proceduren en timme senare när jag vaknar av att någon river mig i håret och säger bababa. Klockan 04:20 är jag gråtfärdig av trötthet och snörvlar högt medan jag ammar och leker med tanken att lägga det lilla livet till salu på Findit. Det lilla livet hör snörvlet, tittar upp med stora bruna och världens största leende, sätter sin lilla varma hand på min kind och allt är förlåtet.






Håhåjajaa

onsdag 22 mars 2017

Om att överrösta det melankoliska mumlet

Tjipatjaa,

läget är rätt så oförändrat här. ångesten tar rätt stor plats i huvudet och själen. när den dånar som värst paketerar den in min språklåda i svart mörkläggningsgardin och kniper om läpparna. Har ökat min medicindos för att gömma mig för panikattacken som ligger och lurar i nackmuskulatur. 

Fel sorts musik kan ha en tendens att förvärra det melankoliska mumlet i innerörat. Deppig musik bör undvikas, så även överdrivet glättig musik som allt för lätt sticks i ögat. Valet faller olika för envar. 

Över mig faller ofta Regina Spektor. Hennes starksköra stämma formar finurliga ordföljder till lekfullt pianoklink, vibrerar in via ytterörat och överröstar. göder fantasiknölar, väcker uppstoppat hopp.
På grund av fjolårets barnafödande hade jag helt missat att hon gav ut nytt album i höstas.

Spektors Regina har något för alla:

-Funderar du mycket på världens orättvisor? Känn igen dig här

-Har du ont om trallvänliga låtar på hjärnan? Sug i dig här

-Tvivlar du extra mycket på guds existens idag? Låt dig övertygas här

-Är du dansnödig? Skaka loss här

-Längtar du till sommaren? Värm dig här


Vad lyssnar du på för att överrösta olustens svarta svammel?